Följande text är från boken Andliga guider och änglar

Skyddsänglar och mörker rädsla

När mina barn var små broderade jag varsin ängel till dem som hängde vid deras sängar. Barn är nämligen väldigt sensitiva och uppfattar lätt när en ängel finns i deras närhet. När barnen sover kommer alltid änglarna närmare. En del barn kan då bli lite rädda för att de tror det är spöken. Därför ska man tala med barnen från att de är små om skyddsänglarna som finns med oss, att de aldrig behöver vara rädda därför att de alltid finns där. Det är viktigt att berätta för dem om änglarna så att de inte automatiskt, när de känner en närvaro, tror att det är spöken. För visst finns det mycket jordbundna andar som går omkring. Men om barnen istället får lära sig att det finns änglar kommer de automatiskt att koppla in sig på dem när de känner av dem i sin närhet. Det räcker med att vi ber en skyddsängel att närvara så kommer den att vara där. Genom att hänga en tavla på väggen med en ängel på påminner man barnen subtilt om att de finns. De etablerar då en kontakt varje gång de ser på tavlan.

Jag upptäckte när mina barn var små att ofta när de var lite mörkrädda fanns det egentligen en ängel i deras rum. Tack vare att jag kan se ”andevärlden” och änglarna så kunde jag snabbt eliminera allt annat.

Skulle det mot förmodan vara något annat kunde jag snabbt och smidigt avlägsna det.

Min teori idag är att en stor del av deras starka personligheter och inre trygghet beror på att de aldrig behövde vara oroliga vad det var de kände av. De har fostrats i två världar och är trygga med det.

Ljusängeln i min sons rum

Ett exempel på hur barnen själva kan börja tona in och be om hjälp är min femte son, när han var 5 år gammal. Han är väldigt sensitiv för övrigt. Som barn ville han gärna ha en nattlampa lysa i rummet, men då och då hade vi strömavbrott i vårt hus vilket var ganska traumatiskt för honom när han inte ville vara i mörkret.

En natt när vi hade strömavbrott och hela huset blev svart vaknade han av att det stod en stor ljusängel mitt i rummet. Den svävande och lyste upp hela rummet. Han berättar än idag hur stor den var trots att det hände när han var 5 år och nu är han vuxen. Han minns att den känsla han hade var att han inte tänkte, men kände sig trygg och lugn.

Jag tror att vi ska tala med barnen om änglar och varför de finns. För om de någon gång skulle bli rädda sänder de inte ut negativa rädslor i rummet. För det kan dra till sig astrala väsen och spöken. Barnen sänder då istället ut en signal om änglahjälp och då kan de få trygga upplevelser. Min son har aldrig varit mörkrädd efter den där natten och han känner att han inte är ensam längre.

För övrigt bör jag tillägga att det här var ingen skyddsängel utan antagligen någon form av högre väsen då den var stor och vit i sitt sken.