Från boken Munay ki, andiska traditioner och shamanism

På 90-talet fick jag kontakt med en man som ville jag skulle hjälpa honom.  Han berättade att han hade världens underbaraste fru och barn. Men trots det vaknade han varje morgon och kände sig deppig, han hade svårt att känna glädje och njuta av livet. Jag arbetade med honom på distans. Han fick lägga sig ned när jag gjorde en resa på honom. Jag talade med hans ångest för att se vad det var som störde honom.

Jag såg honom genast i femårsåldern och sedan såg jag som ett begravningståg som kom med en kista på en kälke av något slag. Jag såg honom som femåring och hur han glatt hoppade upp på kälken där den döde låg. Jag såg chocken och rädslan hos honom när han såg den döde som han hade hamnat i famnen på. I det ögonblicket skapade mannen ett livslångt trauma. Han tappade en bit av sin själ i den här händelsen. Det gjorde honom nedstämd och i sitt lyckliga äktenskap påverkades han och kände sig deppig. Ofta när man belyser problemet försvinner det också ungefär som fotvårtan jag berättade för dig om. Så var det även denna gång för ångesten försvann i samma ögonblick som jag såg den och som mannen bekräftade den. Han mindes händelsen mycket väl sa han och hur rädd han blev av att hoppa upp i famnen på den döde. Kroppen minns det vi glömt!

Han tackade och jag hörde inte av honom mer, trodde jag. Ett år senare så ringde han mig för han ville tacka mig då han mådde så bra.

Han berättade att efter min behandling kände han sig inte längre nedstämd och han vaknade nu varje dag och kände sig glad och lycklig. Jag blev förstås väldigt tacksam att han ringde och berättade det för mig. Det är inte så ofta människor hör av sig och talar om hur det gick sen.

Parasiten i magen

Från boken Munay ki, andiska traditioner och shamanism

Allting hör hemma någonstans och därför kan man inte säga att något är negativt.  Var plats har sin dimension. Jag brukar ta en liknelse även om den är lite grotesk men ändå väldigt talande. Om du går på toaletten och bajsar och inte tvättar dina händer. Då riskerar du att få E. coli bakterier i din mun om du stoppar fingrarna i munnen, Då kan du bli väldigt sjuk. För tarmbakterierna hör hemma i tarmen där finns deras rätta miljö och i munnen har du en helt annan typ av bakterier. Så här ser jag på de olika dimensionerna och det vi ibland kallar astralenergi och menar att det skulle vara negativ energi. Det är det inte! Utan all energi hör hemma någonstans och kan man återställa den till sin rätta plats så uppstår harmoni och alla mår bra.

En kvinna hade under lång tid haft problem med en parasit i magen.

Hon förbannade den då den gjorde att hon inte kunde äta vilken mat som helst och hon hade fått en massa allergier. Parasiten hade hon fått när hon åt fisk som inte var riktigt tillagad. När jag behandlade henne fick jag omgående kontakt med parasiten.

Den var en liten fruktansvärt rädd varelse som var helt vilse i hennes mage och bara ville hem. Felet kvinnan gjorde var att hon under mycket lång tid tänkte negativt på parasiten. Hon förbannande den och sände hela tiden negativ energi till parasiten som blev ännu räddare av det.  Den klamrade sig fast ännu hårdare i hennes mage.

När jag började tala med parasiten längtade den bara hem. Den visade mig att den mycket riktigt kom från havet utanför. När jag och kvinnan skulle hjälpa parasiten hem blev vi båda djupt berörda av kärlek till parasiten och tårarna rann på oss båda. Kvinnan fick djupa insikter om hur hon borde ha hanterat problemet. I vilket fall så placerade sig sedan parasiten i havet och där möttes den upp av likasinnade, energier.

Vi kan nämligen förvärra en situation genom att tung energi byggs upp till en sjukdom eller ett symtom och då börjar problemet växa. Om kvinnan hade haft kunskap om att allting har en plats där det hör hemma skulle hon ha sluppit flera års lidande. Detta är ett ganska typiskt sätt som jag arbetar shamanskt på. Så vitt jag vet är kvinnan åter i arbete idag. Tyvärr följer jag inte alltid upp klienter. När de fått hjälp och anser sig bra igen ses vi inte mer.

Exempel på återvinning av själsbitar

Från boken Munay ki, andiska traditioner och shamanism

Det finns så mycket inom människor; drömmar, önskningar och även missförstånd, många krav och förväntningar som man satt på sig själv. Många gånger under behandlingar är det problem som kommer tillbaka från upplevelser i barndomen.

Vi förlorar själsbitar när vi känner oss kraftlösa i en situation. Det kan vara enkla saker som att man cyklat omkull, slagit sig och blivit så rädd. När man sen kommer hem och ser mammas förskräckelse över den obetydliga olyckan så skräms man ytterligare. Små saker som detta spar vi på. När vi sedan möter liknande känslomässiga beteenden eller situationer aktiveras våra minnen från vår barndom och kroppen varnar med olustkänslor. Under en behandling dök ett minne från femårsåldern upp hos en kvinna.

Hon började skydda sin kropp och försökte ta bort osynliga händer från den. Hon berättade att där hon bodde när hon var liten hade det funnits en ”ful gubbe” som tafsat på småflickorna och gett dem godis.

När hon gick in i upplevelsen blev hon fem år igen oskyddad, utlämnad och ångestfull. Hon pratade till och med som en femåring. Mina händer låg kvar för att både vara ett kärleksfullt stöd och för att frigöra den knut jag kände fanns i hennes kropp. Jag fick påminna henne om att hon nu var vuxen och att det var det femåriga barnets känslor hon upplevde.

När vi tar med oss starka upplevelser som kvinnan gjorde från femårsåldern så förstärks känslan när den plötsligt upplevs genom en 30- åring. Det är inte bara barnet som växer inom oss utan problemet växer också och blir större än det var från början. Det blir som ett energidränage där vi fortsätter att läcka. I lidandet ger man kraften till förövaren.

När kvinna upplevde hur femåringen påverkade henne känslomässigt kunde hon gå in som den logiskt tänkande 30-åringen och tala sig själv till rätt, (ett typexempel på tanke och viljekraft). Låsningen släppte och hon kunde frigöra kroppen från det gamla minnet. Därmed hade hon återvunnit en själsbit hon tappat. En annan kvinna som hade dålig självkänsla fick under en behandling kontakt med sin livmoder. Hon visste inte hur den såg ut och kunde just inget om dess funktioner. Genom beröringen skapades kontakt med livmodern och hon kunde skapa en kommunikation med sin livmoder. Skapa en dialog och kommunikation är shamanens kännetecken.

Hon lärde sig funktionerna som livmodern har. När jag talade med hennes livmoder fick jag veta hur liten och osäker den kände sig. Det hade helt och hållet med kvinnan att göra eftersom hon inte visste var livmodern satt i hennes kropp eller vilken funktion den hade. Det är ett typiskt exempel på hur man kan tappa delar av sin kvinnliga kraft – själsbitar. För att återvinna den som vi gjorde genom behandlingen behövde hon även lära sig mer om livmoderns funktion. Det här var före Internets tid, tack och lov kan vi idag söka information på ett helt annat sätt än man kunde på 80-talet.

En kvinna som jag behandlade tycktes inte reagera nämnvärt på mina händer. Jag placerade mina händer överallt på hennes kropp och vi kände båda hur hon släppte spänningar i axlar, armar, höfter och bröstkorg. Kvinnan utstrålade uppgivenhet och sorg. Efter ett tag så drogs mina händer mot framsidan av hennes ena axel. Jag kände hur mitt ena finger sögs in i axeln på henne och där inne låg det en hård liten ärta.

Jag lät mitt finger ligga kvar mot ärtan och arbetade med att kommunicera med ärtan jag kände. Efter en stund började kvinnan gråta och det rullades upp en stor förtvivlan hos henne. Det var en abort som hon tvingats göra och i samband med det, hade en väninna svikit henne, upplevde hon. Hon hade inte haft någon att tala med efter de tragiska upplevelserna. Nu fick hon lätta på de känslor som fanns från händelsen och bearbeta den. Då försvann ärtan i axeln och kvinnan kunde börja le igen. Ärtan var hennes ångest som hade manifesterat sig i kroppen och kunde upplevas som en hård ärta.

När vi lämnar ut oss själva till andra och förväntningar inte efterlevs så kan vi känna att vi tappar själsbitar. Det vanligaste är dock att vi inte själva sätter gränserna.

Shamanens tre världar

Från boken Munay ki, andiska traditioner och shamanism

Ordet shaman betyder drömmare eller den som vet. Munay ki och de andiska traditionerna är en typ av shamanism.  Från början fanns bara shamanismen och sedan har alla metoder och tekniker vuxit ut därifrån som självständiga metoder. Så Munay Ki har egentligen inte alls något med shamanism att göra, tycker jag.

Det finns den traditionella shamanismen som härstammar från forntida kulturer. I den vanliga shamanismen använder man andra begrepp och ord än i de andiska traditionerna. Men det handlar om samma saker, att göra ett energiarbete då man utgår från att allting är energi. Den traditionella shamanen talar gärna om positiv och negativ energi och vikten av att skydda sig.

Det skulle jag därför vilja påminna om de andiska traditionerna som ligger på en högre nivå utvecklings-mässigt eftersom det inte finns någon negativ energi. Men, det finns alltid ett men, naturligtvis kan det finnas människor som behöver skydda sig för att de inte kommit så långt i sin utveckling ännu.

Jag tror på flöde och att vi ska skapa flöde inom oss när vi gör det så behöver vi inte längre hålla emot eller vara skyddade. Se de sju andiska nivåerna av medvetenhet sidan 145.

Precis som det finns olikheter i vår medvetenhet finns det också olika nivåer av verklighet i den shamanska världsbilden. De flesta shamanska kulturer har tre nivåer av verklighet. Under, mitten och övre världen. Den lägre världen relaterar till det omedvetna och är en plats för instinkter där våra djurlika krafter vilar och där vi har tillgång till jordens kunskap. Det är här vi kan möta våra kraftdjur och här vi kan skapa kontakt med jordens visdom. Här finns också våra lägre drifter och vår skuggsida.

I mellanvärlden finns vårt vardagliga medvetande som vi har varje dag och delar med varandra. Det vi vet om.
I mellanvärlden finns allt det vi upplever i det vanliga livet.

Den övre världen är mästarnas boning för här finns visdomen och informationen. Det är filosoferna, guiderna och lärarnas plats.

Vi kan hitta de äldre som levt tidigare på jorden och våra förfäder som alltid är villiga att hjälpa oss från andra sidan med sin vägledning. Vår förfaders ande lever kvar även om den inte syns.

Skillnaden på de andiska traditionerna och den vanliga shamanismen är att Inka ansåg att alla världarna kunde upplevas från den vanliga verkligheten.

Den traditionella shamanen använder ofta trummor, skallra eller droger för att kunna förändra sitt medvetande och då resa till den undre eller övre världen. Det finns också en stark tro på att man måste skydda sig i den gamla traditionella shamanismen.

Jag menar att vi kan göra samma saker med viljekraften och skydd behöver vi inte när vi är hela i vår egen energi och kan använda Inkas tre krafter fullt ut. Trots det så kan jag ibland själv känna mig svagare och måste då förstärka min energi genom att använda olika skyddande tekniker. En shaman som kan använda de tre krafterna från Inka gör fantastiska shamanska behandlingar och resor.

De tre världarna i den traditionella shamanismen är också världsträdet där stammen representerar mittenvärlden, rötterna den lägre världen och kronan den övre världen. Människan är ett träd där huvudet vilar i den övre världen och den himmelska energin. Benen, fötterna och det nedre centret hör till den lägre världen med kraft och grundtrygghet. All kunskap och all information finns därför redan inom oss.

Egentligen skiljer det sig inte från Inka utan i grunden vilar de på samma grunder. Det är lite olika formuleringar bara.

I den österländska filosofin mediterar vi och upplever på så sätt den shamanska övervärlden. I den shamanska traditionen lägger man mycket tid på att göra resor till över- och undervärlden genom ritualer. Därför att mellanvärlden är ju den värld vi redan befinner oss i.

Om det är något problem kan man resa till den lägre världen för att få kraft att lösa problemet. Eller så kan man resa till den övre världen för att få information om problemet. Genom den shamanska resan kan shamanen få ritualer av olika guider och lärare som denne möter. Dessa tar sedan shamanen med till mellanvärlden och när shamanen eller den sjuka utför ritualerna så uppstår mirakel. Allting handlar om att få energi att flöda i vissa riktningar för helande.

Shamanens mittenvärld blir därför den verklighet vi lever i. I de andiska traditionerna är vår fysiska kropp hela världsbilden. Det är därför många forntida kulturer är så jordande och enkla tror jag för de värderar kroppen högt.

Våra bägge fysiska ögon och det tredje ögat i pannan representerar den övre världen i den andiska traditionen. Basen med centret vid ryggradens slut har kontakt med undervärlden. Så i de andiska traditionerna finns hela verkligheten i varje människa och varje människa är allting.

Vi är därför världsträdet i våra fysiska kroppar. När vi kan använda oss av och kommunicera öppet med alla tre världarna så är vi hela som människor. I de österländska traditionerna är det ofta avbilder av olika mästare som representerar olika personligheter vi bär inom oss. När vi lär oss att använda de tre krafterna har vi allt vi behöver för att vara skapande mästare i våra egna kroppar. Vi känner och kan alla våra delpersonligheter. Vi kan manifestera allt vi vill, det är en förmåga som endast människan har.

Att jag kände att den andiska vägen och fjärde nivån var rätt för mig beror på att jag inte är så förtjust i krångliga ritualer. För mig blir det obegripligt varför jag ska försätta mig i trans när jag kan använda min tankekraft istället. Det som tar lång tid när man först måste utföra en ritual för att komma i trans, det kan jag på några sekunder göra med min viljekraft och tankeenergi. Men – det innebär inte att jag utesluter ritualer ur mitt liv. De kan ha en mycket stark kraft när de används rätt eller behövs.

Det har att göra med att alla de shamanska världarna som finns har jag redan inom mig (eller, vi känner dem genom oss själva).  Precis som den österländska traditionen också säger.  Jag behöver inte någon ritual för att gå till andra dimensioner eller vara mångdimensionell. Det räcker med att jag använder mig av de tre krafterna så kan jag vara i vilken verklighet eller dimension jag vill. Sedan kan jag upprepa om och om igen vissa saker, nästan så det blir en ritual, men jag kallar det öva, och det jag övar på blir jag bra på.

Däremot tror jag att vi ska vara mer närvarande i nuet, då kan vi mer medvetet välja vilken dimension vi vill vara i.

Om vi tänker på att du och jag är var sitt världsträd så är vi både den övre, under och mellanvärlden samtidigt. Det ger en förklaring till vad som ligger i begreppen kropp, själ och ande. Så överallt i alla traditioner återkommer dessa tre olika tillstånd av kraft eller medvetande.

För att visa likheter som finns i olika traditioner så har jag gjort den här tabellen.

Shamanen säger att världen är rund som en cirkel och arbetar ofta med cirkeln som symbol. För den representerar helheten och allting som finns i det skapades hand.

Saknar vi något så kan vi göra en själsåtervinning för att hämta det vi tappade på vägen någonstans. Cirkeln är en symbol för de fyra elementen, jorden, himlen och vi själva som står i centrum i mitten. Vi befinner oss också inuti ett större universum så vår värld är den värld och det universum vi befinner oss i.

Shamanen och våra fornordiska vikingar liksom Inka ser hela universum som en enda stor väv. Allt som finns är en del av väven och det finns inga Gudar för ingen är mer eller mindre värd än någon annan.

Shamanen använder olika ritualer för att kunna lyssna och vara närvarande i naturen och lyssna till det kosmiska flödet, väven. Även Inkaindianerna använder sig av ritualer för att lära känna olika vibrationer och fenomen i naturen.

En Inka-pago (präst) på den fjärde nivån är helt och fullt medveten om att vi alla är en del var av en stor väv.

Därför värderar de aldrig någonsin människor, handlingar eller händelser för då värderar de ju sig själva.

Det är detta som är tiden då vi möter oss själva när vi inser detta och helt och fullt kliver in i vår egen kraft och lever i Munay, kärlek med vilja. Vi behöver inga ritualer längre utan kan enbart skapa genom vår egen viljekraft.

Dela gärna detta på Facebook