Vi kan verkligen lära oss mycket av våra barn. Min son Kennet fick mig att inse hur viktig närvaro är. 1990 var en vacker sommardag, det var varmt i luften men regnet föll från himlen på ett lagom sätt så det gick att vara ute i regnet.

Kennet lär mig närvaro

När Kennet min tredje son var i femårsåldern var han fenomenal på att vara närvarande. En gång stod han vid en mjölkkanna jag hade målat svart som stod bredvid blomrabatten där jag en gång bodde. Det hade regnat och Kennet var djupt koncentrerad. Jag gick fram och tittade på vad han gjorde. Han hade ett helt gäng daggmaskar han grejade med. Det hade regnat så det fanns gott om dem överallt. Han var otroligt söt i sitt gula regnställ och sin gula lite för stora sydväst på huvudet.  Vattnet hade bildat en liten damm på mjölkannan och där stod Kennet och doppade maskarna en efter en i vattnet. Så fort en mask halkade ned under vattnet så var han varsamt där och lyfte upp dem mot ytan igen. Jag frågade honom vad han gjorde och han sa: Jag lär maskarna simma mamma.

Samma kille plockade med lätthet upp humlor som han höll i handen. En dag såg en av hans äldre bröder detta och skrek: Akta dig, humlorna bränns. Omgående så skrek Kennet till för humlan han höll i handen hade mycket riktigt bränt honom. Men innan han visste att humlor kan brännas kunde han plocka med dem hur han ville.

Jag tror att vi alla är närvarande precis som Kennet var. När vi är barn och är närvarande kan vi göra de mest märkvärdiga saker. Men i det ögonblick vi lär oss att det inte går att göra vissa saker tappar vi inte bara vår barndom, vi tappar också en närvaro i livet som vi sedan får leta efter för att återerövra. Jag tror att alla människor har ögonblick i sina liv när vi går från att vara ett barn i nuet till att bli en vuxen som är överallt och i allting på en och samma gång

Det vi kan lära av barnen är att återerövra förmågan att se världen med nya ögon.

Solkarina mamma till Kennet

Älskar dig Kennet

.

Dela gärna detta på Facebook