Text: JoGo

De japanska öarna förknippas med tre stora livsåskådningar nämligen shintoism, buddhism och konfucianism. Buddhismen vandrade in från Indien via Kina på 600-talet och det finns indikationer att konfucianismen kom vid ungefär samma tid, eller redan tidigare, via Korea.

Vad är shinto eller shintoism?

Polyteistisk religion, andetro eller något annat?

 När man skriver shinto med japanska skrivtecken, kanji, använder man tecknet för kami som lite slarvigt kan översättas till gud och tecknet för ”väg” som indikerar att det är en inriktning, skola eller stil. Kanske har du hört om kampsporten judo som betyder ”flexibilitetens väg” eller om den kinesiska livsfilosofin taoism där tao skrivs med samma tecken som to i shinto. Tillsammans får vi ett ord som betyder något i stil med ”gudarnas väg”. Låt oss dyka in lite mer i ordet kami. När man översätter mellan språk får ibland funktion föregå finess därför att det många gånger inte behövs en lång utläggning om ett ord för att komma fram till en generell betydelse som är en del av ett större kontext.

Kami är det som finns i naturen och världen runt omkring oss. Det vackra, vilda, oförklarliga och vördnadsbjudande i en vattenkaskad som kastar sig ut över en klippa i ett mäktigt vattenfall eller en vy som är så vacker och själfull att betraktaren tappar andan eller tanken på alla våra förfäders andar som på något plan finns med oss. Inom shinto är allting besjälat av olika energier och dessa är också kami. Det finns även mer typiskt gudalika personligheter som befolkar de japanska myterna och t.o.m. en gudinna/kami som enligt legenden ska vara anmoder till den kejserliga familjen. Denna panteon av gudar lockar västerländska åskådare att konstatera att shinto är en panteistisk religion eller kanske någon typ av animism (andedyrkande)eller naturreligion men trots att det finns någon typ av definierbara gudar och en tro på vad vi kallar andar och myter om dem så debatteras det om shinto egentligen är en religion, en livsstil eller en livsåskådning. Det saknas grundare, missionärer, heliga skrifter, budord och över huvud taget absolutistiska dogmer i egentlig mening. Kami finns i allt och genomsyrar allt och människorna väljer själva hur de interagerar eller inte med dessa. Varje geografiskt område har sina egna ritualer, festivaler och sätt att hedra och uppmärksamma sina lokala kami.

En stor skillnad från de abrahamitiska och de andra stora världsreligionerna som också tål att nämnas innan vi går vidare är att människan inom shinto varken ses som god eller ond. Hon behöver varken straffas eller frälsas och kommer inte till världen med en ryggsäck av karma, dharma, skuld eller synd. Varje individ som föds har sin egen inbyggda potential att vara ”god” och utföra handlingar som med våra västerländska mått mätt är ”goda”. Skulle något gå fel eller att en person upptäcker sig vara inne i ett mönster som hon finner icke önskvärt så har hon alltid möjligheten att komma ur det utan att ha förstört sitt karma eller måst vända till helvetet för botgöring och en ny chans i sitt nästa liv.

Den inneboende, kärnan eller innersta själen är en del av allting och kan därför vara varken god eller ond. Den är en del av världen och naturen runt omkring oss och varken mer eller mindre. En människa kan genomgå personlig och själslig utveckling genom kontakt med och vördnad för kami och bli mer spirituell och ödmjuk i sin attityd till livet och allt som finns omkring henne men det är inte en frälsning eller ett måste. Det är en av möjliga vägar att leva sitt liv med shinto. Istället för godhet pratar man  ofta om harmoni. Harmoni med omgivningen, miljön och allt som samexisterar. Att vara en del av den helhet vi alla kommer ifrån kan ses som en riktlinje att leva sitt liv efter.

Harmoni kan vara att inte såra andra, att tänka på medpersoners välbefinnande före sitt eget eller att vårda de saker man har istället för att använda dem slarvigt för att snabbt köpa nya när de blir slitna.

När man har gjort något som inte är i samklang med idéerna om harmoni finns det möjlighet att göra olika typer av ritualer där man avlägsnar sig från dessa tankemönster och beteenden och gör ett avstamp mot något som ska vara bättre för en.

Enligt shinto finns det andar (eller demoner) som kan komma in i folks energifält och störa deras liv och beslutstaganden.

Dessa andar kallas orena andar i betydelsen att de kan ha med sig låga energier eller icke-harmoniska motiv. Shintoismen uppmuntrar till ”rening” från den här typen av ovälkomna besökare (det vill säga, att man har tunga eller mörka tankar, är självisk eller på andra sätt inte riktigt harmonisk) genom olika ritualer.

Varje ritual är en symbolisk handling på det fysiska planet med en djupare mer outtalad betydelse eller filosofi bakom.

Ett exempel är när man ska träda in i en shintohelgedom. Innanför den första porten finns en liten vattenbassäng med färskt, porlande vatten. Besökare tar en liten skopa vatten av det rena vattnet och häller över sina händer, en i taget, så att det smutsiga vattnet hamnar i en ränna för använt vatten. Sedan förs lite vatten mot munnen. Det är en mycket enkel ceremoni men effektfull i sin enkelhet. Här renar sig besökaren från världen inför sitt möte med kami. Genom att tvätta händerna påminner man sig om att göra goda, ”rena” handlingar och att tala ”rena” d.v.s. sanna och harmoniska ord. Hela besöket till helgedomen i sig är en rening av hjärtat.

Det finns många fler typer av rening som man kan genomgå.

Att arbeta med kotodama ordets andar(kan likna ett mantra), otodama ljudets andar eller genom att vörda en kami och motta rening från dennes energi eller vibrationer är tre stora kategorier.

Shintoismen lägger stort värde vid det som är sant, rakt och rent.

Eller på japanska 清明正直 seimeiseichoku

ren-lysande/ljus-sann/korrekt-direkt.

Det kan tolkas som att man ska sträva efter tankens ljusa renhet och att vara sann och direkt inte oärlig eller invecklad.

Text JoGo för, Reikitidningen juni 2021

Dela gärna detta på Facebook