Text: JoGo

I olika undersökningar har japaner svarat mellan 50-70% att de besöker shintohelgedomar ofta och deltar i ritualer med att de ändå inte anser sig vara religiösa eller shintoister. Ofta vänder man sig både till shintoistiska och buddhistiska traditioner under olika faser i livet (t.ex. bröllop, begravning, tacksägelse för att barn får växa och bli äldre eller steget ur barndomen till vuxenvärlden). Det finns 80 000 -100 000 shintohelgedomar i Japan. De minsta ungefär samma storlek som en liten garderob med enbart en liten port med ett litet altare bakom till enorma komplex som breder ut sig över stora områden och har flera olika byggnader med olika funktioner och permanent personal som arbetar där dagligen. Många hem har antingen ett litet shintoistiskt husaltare eller ett buddhistiskt och ibland kan man ha både och eller ett altare som fungerar för båda. Varken shintoismen eller buddhismen tvingar japanerna att välja.

Har du hört om KonMari-metoden? För några år sedan blev Mari Kondo världskänd för sin drastiska och effektiva metod som inspirerade till japansk minimalism där man bara sparade de tillhörigheter som glittrade glädje (spark joy)och resten skulle tackas för trogen tjänst innan de förpassas vidare till respektive återvinning, second-hand eller sopor. Den här till synes ganska sekulära inställningen har starka drag av shinto-tänk och kan ses som ett exempel på hur shintoismen ändå fortfarande finns i det japanska samhället på ett ganska outtalat sätt. Mari Kondo är ingen missionär utan en person som skapade en enorm business genom att inkorporera shintoistiska tankegångar eller värderingar i ett system för att omorganisera hemma.

Innan man börjar äta, även om det bara är en liten provsmaksbit i en affär så missar japanen aldrig tacksamhetsuttrycket itadakimasu. Det betyder ungefär ”jag mottager ödmjukt”. Det är inte bara tacksamhet för att mat serveras utan tack till allt och alla som har varit delaktiga i processen som har fört den här maten till en. När man äter hemma hos andra är det god ton att äta upp allt, helst till sista riskornet i skålen, för att visa tacksamhet och vördnad för maten och allt arbete och allt som har hänt i naturen innan det hamnade på tallriken.

Ett tredje exempel som jag vill ta upp är kanske lite mer långsökt men en väldigt stor del av den japanska folksjälen. Omotenashi eller japanskt gästmottagande.

Vi pratar om den tysta servicen i att förutse vad gästen vill ha innan gästen själv har blivit medveten om det och att sedan erbjuda det vid den perfekta timingen på ett smakfullt och enkelt sätt. Detta gäller såväl gäster hemma som kunder i ett etablissemang. Värden ger gästerna sin fulla uppmärksamhet och läser samtidigt tyst av vad som skulle vara ett klokt nästa steg.

Ta japanska taxibilar som exempel. Alla bilar har en automatisk dörr som chauffören öppnar när man närmar sig så att man kan hoppa in och sätta sig utan att leta efter handtag eller hålla på och fumla. Medan man spänner på sig bältet glider dörren automatiskt igen och taxin åker ut i trafiken. Det är aldrig några tveksamheter och chauffören behöver inte springa in och ut ur bilden men kan ändå ge förstklassig service hela vägen, omotenashi. Det bringar också harmoni. Gästen behöver aldrig känna sig dum eller klantig utan kan med ett lugnt hjärta känna sig trygg och väl omhändertagen. Det ger en mildhet åt allting och när man blir väl behandlad är det många som svarar med att vara artiga och trevliga. Ökad harmoni mellan människorna. För mig är även detta ett uttryck för shintoism på ett mycket praktiskt sätt.

Text JoGo för Reikitidningen juni 2021

Dela gärna detta på Facebook