Jag kände av min utmattning under en lång tid innan jag kraschade in i den berömda väggen men kämpade vidare med det både fysiska och psykiskt tunga jobbet inom vården.
Mitt andningshål blev träning, och jag tränade för att hålla min oro och ångest i schack. När jag tänker tillbaka så var det mycket hos mig som inte fungerade som det skulle långt innan. Jag glömde saker, hade svårt att koncentrera mig och humöret var svajigt och jag hade lätt till tårar.